NYHETER
Äldre nyheter hittar du i Nyhetsarkivet!
Välkommen Leon!
2012-01-27
Playa såg till att bli dräktig i februari förra året - ett faktum som för några veckor sedan visade sig i ett strålande vackert hingstföl! Ytterligare ett vinterföl, men den
här gången blev det åtminstone nedkomst på rätt sida av året. Vaxproppar och nattvak i svår storm - faktiskt en av vinterns värsta. En mörk, kall och orolig natt.
Men Playa tyckte att det var mer lämpligt att föla mitt på dagen, så strax efter lunch den 4 januari lade hon sig ner i den fluffiga halmen och födde fram en liten sagohäst. Leon.
Jag hade i hemlighet dagdrömt om en cremefärgad blåögd avkomma efter Sol och Playa - och, visst, oddsen var rätt höga för att denna kombination skulle kunna ge en sådan raritet - men
jag blev ändå så förvånad över denna perlinofärgade guldklimp. Han är så vacker, så overklig i sina kontraster.
Han är lik sin mamma i exteriören - rejäl, välrest och med starka ben. Dessutom verkar han ha ärvt sina föräldrars mjuka temperament och charmiga personlighet. Hittills har vi sett övervägande galopp,
men när han - motvilligt - saktar in så gör han det i pass och tölt.
Vintern gör det ju inte lättare att hålla sto med föl, men vi upprepar logistiken vi hade med Viviana och Opus. Playa går i lilla lösdriften och har tillgång till en liten hage strax utanför. Det fungerar alldeles utmärkt och hon har hela tiden kontakt med sina kompisar som går strax intill. Leon är väldigt energisk och hans tempo gör mamma lite trött emellanåt. Jag tror hon kommer bli lättad när Noble får ta sig an honom om några veckor - de båda småhingstarna tittat längtansfullt på varandra genom linorna.
Om några veckor kommer Sanna tillbaka - hon är verkligen efterlängtad! Det ska bli så roligt att se henne igen och vi tror nog också att hon längtar till hästarna. Särskilt Enya som verkar har fångat hennes hjärta. Sanna kommer att bo här under våren och arbeta med hästarna - ett par av dem ska ridas in och några ska motionsridas. Det blir inga fler föl i vår och vi kommer heller inte att betäcka våra ston i år av den anledningen att vi vill börja rida igång dem nu efter ett par år som mammor. Sol de Plata är ju kastrerad nu, men vid eventuella betäckningsplaner i framtiden så finns ju Sols vackre helbror Santos tillgänglig hos Inga Ängsteg i Bergsslagen.
Här hemma råder allt annat än lugn. Renoveringen fortgår, studierna likaså. Jag bygger för tillfället tre hemsidor för våra gamla - och nya - företag, och Micke arbetar med försäljning för fullt vid sidan av hans studier. Men det höga tempot för en positiv sak med sig - januari är snart slut och om en månad börjar våren här på Gotland!
Bilderna nedan: Leon! Låt er inte skrämmas av hans uppsyn - det finns bara gott i denne Lejonhjärta!
Cathrine
|
Hösten är passerad - var är vintern?
2011-12-12
Så här i mitten av december, med bara ett par veckor kvar till jul, så kan jag konstatera att vi haft en mycket smärtfri höst och förvinter här på Gotland. Med det menar jag förstås bristen på snö och vind, vilket brukar ställa till det för oss hästbönder så här års. Dessutom har vi fortfarande torra och fina marker, så hästarna har sluppit geggiga hagar.
Vi har haft en lugn och behaglig period, men våra studier har tagit upp mycket av tiden. I oktober återbesökte vi Abruzzo och åkte igenom den andra halvan av den italienska regionen. Det var i slutet av månaden, vilket innebar att det började svalna av i bergen och frosten började nypa i olivträden. Men nere i dalen var det naturligtvis fortfarande medelhavsljummet. Vi bodde i Calascio, den övergivna medeltida bergsbyn, i en vacker lägenhet i gammal italiensk stil med utsikt över Aquila-dalen. Oj, vad vi njöt - dubbelsuck inför hotellets fantastiska vildsvinsgryta och linssoppa... En av anledningarna till att vi så gärna återkommer till denna "obygd" i italienska Appenninerna, är att det är en ovanligt hästrik region. Det finns urgamla hästtraditioner där och fortfarande har de, på Islandsvis, frigående halvvilda hästar som betar i bergen under nästan 9 månader per år. På vårt lilla avlägset belägna hotell, träffade vi på några trevliga amerikanare, som vi pratade med varje kväll. När vi till slut kom in på ämnet hästar, berättade en dam i sällskapet - stolt - att hennes dotter minsann hade "Peruvians"! Vilket sammanträffande... I USA är ju gångartshästar väldigt populära, och just Paso Peruano anses vara en av de mest exklusiva och attraktiva raserna inom genren (för de som har råd).
Våra egna hästar mår förträffligt och alla har byggt på sig ett lagom späck inför vintern. Unghästarna har vuxit rejält, förstås, särskilt Puma som ser ut att bli riktigt stor.
Opus är inne i en stark växtkurva, vilket innebär att hans ben plötsligt är långa som kamelben. Jag har aldrig sett en så lugn och cool unghingst förut,
han hetsar inte upp sig för mycket.
Han är så lik, så lik Sol så vi funderar i detta nu på att ta bort honom från salusidan och behålla honom resten av livet. Det där jämna, fina lynnet och de där löjligt stora
rörelserna - visst vill vi behålla en sådan till? Tänk om Sol plötsligt försvinner från våra liv - då kommer vi att ångra oss att vi sålde hans kopia.
Vi har många spekulanter på Enya, och har vi (och hon) tur så hamnar hos en av våra vänner. Svider som det gör, när vi lämnar ifrån oss en häst, så smärtar det mindre om den hamnar
hos någon bekant. Då får vi åtminstone chansen att följa med i hästens resa genom livet och vi brukar oftast överösas med bilder som vi så gärna tar emot.
Till våren kommer förhoppningsvis "vår" underbara praktikant Sanna tillbaka. Fast inte som praktikant den här gången, men hon kommer att arbeta med hästarna några timmar om dagen.
Hon har ett så mjukt och konsekvent sätt med hästarna och vi var imponerade över att hon, trots sin unga ålder, hanterar hästar med så stort lugn och självförtroende.
En nyhet inför våren är att vårt parallellföretag Taur kommer att få en uppfräschning och vi kommer att lansera flera produkter. I samband med detta startar vi ytterligare
ett bolag i början av året. Detta ser vi verkligen fram emot. Vi har arbetat inom ridsportbranschen sedan 2003 och nu tar vi ett kliv till och lägger till ytterligare en nisch till vårt nuvarande
sortiment. Håll utkik på Taurs hemsida!
Bilderna nedan: Novemberbilder på Valioso och Micke, supervackra Palmira samt hennes lika vackra dotter Enya.
Cathrine
|
Best in Show!
2011-09-26
Vi har precis fått resultatet av helgens unghästbedömning för islandshästar i Austurs regi här på Gotland. Tyvärr kunde vi inte medverka själva, så det var med stor glädje vi idag fick beskedet att Tilveras dotter Indra blev Best in Show med tot.7,90 varav hela 8,10 för gångarter! Vi är naturligtvis mycket stolta och säger stort grattis till Indras ägare Karin!
Nu maler tankarna om vilken hingst som vi kommer att välja till Tilvera nästa säsong. Både Sólon och Indra är verkligen otroligt fina och deras respektive pappa är ganska olika varandra - Hrímbakur är en ren fyrgångshingst med mycket stark tölt och trav och Solfari är en femgångshingst med en jämn bedömning i alla gångarter. De är båda vackra, men högst olika varandra i exteriör. Tilvera verkar nedärva sina fina egenskaper och vår utmaning är nu att finna en lämplig hingst som kan matcha henne. Inte så svårt kan tyckas med tanke på valmöjligheterna; hur många islandshingstar finns det i landet idag - trehundra? Så vad vill vi ha... 1. Ridegenskapsbedömning med 9:or i tölt och trav 2. Samarbetsvilja och trevligt temperament 3. Utstrålning. Syns inte på pappret, men viiiiiktigt... 4. Högställd med långa, helst kraftiga ben och starka hovar 5. Lättbyggd med bra rygg 6. Lång, välansatt hals utan tendens till underhals 7. Gärna hårfager...
Vi har många månader på oss att bläddra, tänka och leta och innan dess finns andra, mer överhängande sysslor att ta sig för. Vi håller just nu på att förbereda inför vinterns hästhållning och ska i veckan plocka hem ston med föl till gården. Ska bli härligt att ha dem runt husknuten igen! Dessutom har vi en del jobb med att få lille Noble mer tam, han är fortfarande ganska reserverad. Våra andra Sol-avkommor är sociala och har varit så sedan födseln, men Noble är väldigt blyg. Men det är ett smärre problem, vi får ge honom tid att närma sig i sin egen takt. Vi kommer att spara honom som hingst, både hans exteriör och hans Paso Llano är mer än löftesrik och i framtiden har vi planer på att ta honom till bedömning i Tyskland.
Puma, den charmiga, vackra damen som alla vill ta med hem från hagen - är såld. Vi är så oerhört nöjda över att hon hamnar hos Mattias och Elin, som en gång köpte Vinga av oss. Hon kommer att få ett perfekt hem och bli en makalöst häftig ridhäst åt Mattias i framtiden. Puma avvänjs i vår och flyttar då till Uppsala.
Opus har avvants nu och flyttat ner till våra godmodiga valacker Valioso och Sol de Plata. Sol har således tagit över vårdnaden över sin son från mamma Viviana - och han är en mycket fin pappa. Lagom beskyddande, snäll och mjukt uppfostrande. Opus vill helst inte lämna pappas sida och ibland är de förvillande lika när de står bredvid varandra. Opus är en väldigt lugn unghingst och ovanligt lätt att hantera för att vara så ung.
Nästa på tur att ridas in är Viviana. En utmaning, men mest för att hon är så reslig och snabb. Hon har ju som bekant mycket stora rörelser och kan vi bara förvalta dem väl så blir hon en riktig showhäst. Playa är nu fyra år och ska också påbörjas inridning, hon är såpass mogen i både huvud och fysik. Hon är dock fortfarande överviktig, trots magert bete, men kilona har börjat rasa nu. Hon bör bli lättare innan vi utsätter henne för träning.
Bilderna nedan: Indra augusti-09 samt från april-11.
Cathrine
Unghästar och en del åska
2011-08-11
Sommaren är snart slut, alltid lika vemodigt. Men vi på Gotland brukar ha ett par bonusveckor där värmen dröjer sig kvar långt in i september. Vi får hoppas att även denna sommar blir extra lång.
Men visst kan man bli trött på en del sommar-otyg såsom styngflugor som i år verkar vara fler än någonsin, betesfeta hästar som aldrig tycks bli mätta
och brunstjuriga ston. Men det absolut värsta är ändå de kraftiga åskovädrena som tycks drabbat Gotland hårdare än någonsin sommaren 2011. Jag har aldrig varit
åskrädd, och tack och lov är hundarna helt orädda. I år har jag dock vänt från att tycka att åskhimlar kan vara både magiska och vackra, till att
bli helt livrädd för dem. Anledningen är förstås hästarna. För några veckor sedan landade ett flera timmar långt oväder precis ovanför oss och
någon hade räknat ut att det den natten slog ner 30 000 blixtar på ön. Jag är helt tvärsäker att åtminstone hälften landade hos oss.
En av våra grannar såg att vår sto-hage på höjden drabbades särskilt hårt: mitt bland våra 9 hästar dansade blixtar ner i timtal. Jag var helt övertygad
om att vi skulle hitta döda hästar i hagen dagen därpå och aldrig har jag skakat så av skräck som den natten. Jag grät för mina hästars skull,
och kanske var det någon däruppe som hörde min klagan, för när vi någon gång mitt i natten tog bilen upp till hagen, så stod alla hästar upp. Något
medtagna, men absolut vid liv!
Det är inte helt ovanligt att betesdjur dör av blixtar; de är ju trots allt extremt utsatta. 23 djur har hittills
dött av blixtnedslag på Gotland i år. Och tvärtom vad många tror, så är inte djur i stall/lösdrifter helt skyddade heller. Det där med att blixten alltid slår ner
i högsta punkten är också förmodligen en myt. Den slår ner godtyckligt och helt slumpartat - och kan dessutom just slå ner "från en klar himmel".
Alla våra djur klarade sig, men vi blev utan internet, TV och telefon samt hade noll mobiltäckning i ett par veckor. Blixten slog ner rakt i vårt hus
flera gånger och vid ett par tillfällen fick hela salen ett vackert blått ljus - det sprakade fint från alla våra kontakter. Alla sladdar var
naturligtvis utdragna, men vad hjälper det om en hel Telia-station blir utslagen...
Nåväl! Vad är väl ett sommar-oväder mot en jordbävning eller ett vulkanutbrott? Sett ur det perspektivet känns det genant att klaga. På gården är allt annars fint, vi roar oss mest med att putsa sadlar, rida och njuta av våra föl och unghästar. De växer så det knakar. Puma har snart vuxit om sin mor - tre månader gammal! Hon kommer förmodligen att överskrida 150 cm, mao en ordentligt stor Aegidienberger. Opus har snart kommit ikapp Enya i höjd och det ser ut som att han blir lika stor som sin mamma Viviana. Enya blir också något större än Palmira, som ju är en ganska liten Paso med sina 147 cm. Playa växer mest på bredden dessvärre. Men betet börjar tappa lite näring nu och det börjar även synas på vår stora dam. Tack och lov.
Vi har varit ute en hel del med Tilvera och Sol de Plata och trots att hon blir starkt påverkad av honom under hennes brunst så bryr han sig inte alls om detta. Han är så fokuserad på sin uppgift och tycker endast att hon är ett trevligt ridsällskap. Fantastiskt! Vi håller just nu på att testa ut sadlar på våra Pasos; vi har ju ett 20-tal demosadlar på Taur som är under utförsäljning och ev. köper vi loss en av dessa. Men de häftigaste sadlarna är utan tvekan våra sydamerikanska! Vi importerade ett antal för att kontrollera kvalitet och funktion inför ett eventuellt samarbete, och vi har hittat några riktiga favoriter. I Sverige är vi som bekant relativt konservativa i våra sadel-val men det vore fantastiskt kul att få ryttare att öppna ögonen för dessa godbitar. Det märks att sydamerikanska sadelmakare har stora krav på sig att tillverka sadlar som ska vara bekväma, hålla en evighet och dessutom ge ögonfägnad. Nu har vi ett par av dessa sadlar till salu, kika här för att se vilka...
Bilderna nedan är från sto/unghästhagen. Notera 21-åriga Rán på de nedersta bilderna; pigg och tjusig som aldrig förr!
Cathrine
Juli-nyheter
2011-07-13
En vecka i Italien är inte nog. Vi hade kunnat stanna i flera veckor till utan att få nog av Abruzzo. En sådan förtrollande plats, som egentligen har allt man kan önska sig - vildmarken, medeltida bergsbyar, maten, vinet, vyerna, havet, bergen och de förvånansvärt gästvänliga människorna. Vi spenderade mycket tid i bilen; vi ville ju se så mycket som möjligt inför eventuella framtida husköp. Vildhästflockarna i bergen var fascinerande. Hundratals hästar, helt fria. Vid ett tillfälle såg vi en varg bli utjagad av en modig Maremmahund från en fårflock. I Italien är varg och björn mer accepterat än i Sverige och man försöker att istället anpassa sin djurhållning efter förutsättningarna i området. Maremmahundarna har till uppgift att just skydda sin flock från varg och de är sannerligen mycket effektiva herdehundar. Dessutom finns en herde till varje flock och de tar väl hand om sina djur.
Nästa gång vi åker dit ska vi ta en ridtur i bergen - för aldrig någonstans har vi sett sådana makalösa ridvägar som här! Miltals med gräshedar, folk- och biltomma. Underbart klimat - varken för hett eller för kallt. Turkosa sjöar och vattendrag. Inga mygg eller knott. Vi drömmer oss bort och funderar på om vi kanske ska ta med oss hästarna dit och pröva på livet som hästbonde i Abruzzo för ett tag...?
Väl hemma väntade oss en sorglig nyhet. Vår fine, älskade katt Sixten dog under tiden vi var i Italien. Cissi, som vaktade vår gård, hade letat förtvivlat efter honom när han inte dök upp till kvällsmaten. Sixten hade varit dålig ett tag, men mot slutet gick det fort. Vi hann aldrig till veterinären med honom. Vi fann honom efter flera timmars letande, under en buske. Han ligger begravd i äppelträdgården.
Annars var det härligt att få komma hem till hästarna! Vi fick ju bara se Noble när han var nyfödd, innan vi lämnade Sverige. Han är så ståtlig,
så vacker. Fortfarande blyg; vi missade ju första veckan. Han har redan börjat leka med Puma, Opus och Enya och han är väldigt försigkommen med alla i flocken.
Sol är också äntligen hemma! Han anlände för snart en vecka sedan och har anpassat sig fint med sina nya förutsättningar som valack. Han står just nu
med Solon, men snart ska även Valioso få tillträde till änget där de står. Oj, vad han har utvecklats! Lina har gjort ett mycket fint jobb med
honom. Sol tar för sig mer nu och tölten har utvecklats ännu mer. Han har bra tryck bakifrån kan öka på bra i tempo. Vilken underbar häst han är. Så
lättriden och positiv.
Cathrine
Bilder på Noble - snart tre veckor.
Äntligen fölade Palmira!
2011-06-22
På årets kortaste natt föddes Palmiras och Sols hingstföl! En ståtlig, högrest och iögonfallande vacker pojk med alla gångarter på plats. Allt ser bra ut och han är väldigt vaken och aktiv för att vara så pass nyfödd. Vi lyckades missa fölningen med max en timme; vi var uppe i sommarhagen vid midnatt och åkte upp igen vid tre-tiden. Då stod han där, med en lugn och trött Palmira bredvid sig. Han var fortfarande fuktig och Palmira hade nyss släppt efterbörden. Se bilder nedan!
Indra har nu flyttat till sitt nya hem och vi är så väldigt glada över hennes nya ägare. Hon kommer att ha det gott uppe på norra Gotland! Vi ser fram emot att följa Karin och Indra tillsammans. Stort lycka till med denna vackra och trevliga häst!
Nu åker vi till Italien en vecka och lagom till vi kommer hem är Sols period hos Lina slut. Ska bli spännande att se hur han har utvecklats! Tjuvkika på en töltträning i ridhuset på Torps säteri!
Cathrine
Bilder på Palmiras och Sols son - ännu odöpt!
Sommarbete
2011-06-13
Första skörden hö är nyss bärgad och det blev ett något magrare år i år, men kvaliteten ser god ut. Solen steker över Gotland och
alla hästar är ute på sommarbete. Några ston får hålla tillgodo med magra ainbuskmarker medan fölstona och unghästarna har fått sig tilldelat ängsbetet på höjden.
Valioso har fått sällskap av en trevlig quartervalack vid namn Putte samt Tilveras son Sólon som äntligen har landat i När. Han ska stå
här över sommaren och få lite vila efter inridningen. Han ser fantastisk ut! Vi är
så glada att vi får tillfälle att träffa honom här under ett par månader. Vi har inte sett honom sedan han stod tillsammans med Dagfari
och Herkules för ett par år sedan; då var han fortfarande en pojkspoling.
När valackgänget släpptes ihop var det inte ett öra bakåt, inga som helst tecken på
rangbråk eller ens ett nafs i baken. De hälsade, började äta och några minuter senare kliade de varandra i turordning. Har
nog aldrig sett ett sådant lugnt ihopsläpp. Ett fint gäng! Sol de Plata kommer att ansluta sig till dem om ett par veckor.
Puma är nu 6 veckor gammal och ser ut att bli en högrest dam, gissningsvis kring 150 cm. Fölpälsen börjar lossa och just nu ser hon ut som en loppäten teddybjörn, men under det fluffiga skalet döljer sig en silverbrunskäckig skönhet. Svårt att säga vem hon är mest lik, det framkommer förmodligen när hon blir lite äldre och "bebis-dragen" har försvunnit. Fortfarande rör hon sig extraordinärt; speciellt galoppen och tölten är häpnadsväckande. Även där är det svårt att säga vilken av raserna hon ärvt mest av, men helt klart har hon gångarter som vi inte sett hos något islandsföl tidigare. Får vi spekulera så blir hennes gångarter som vuxen mer åt Sol-hållet; dvs.stora frambensrörelser med "storhästgalopp". Hon är fortfarande ganska blyg med de andra unghästarna, men hon är väldigt människokär och mycket älskvärd.
Palmira har fyllt på juver ordentligt nu och ser ytterst besvärad ut över sin stoooora mage. Hon är ganska vresig mot de andra hästarna och allra särskilt mot sin dotter Enya, vilket förmodligen är ganska naturligt. Vi hoppas att allt går bra med fölningen den här gången också; det som gnager lite just nu är vår Italien-resa som kan hamna precis under fölningstiden. Palmira har gått en bit över tiden och vi trodde i vår enfald att en månads frist mellan fölning och resa borde räcka... Det återstår att se, men vi har en bra hästvakt under de dagar vi är borta.
Cathrine
Bilder på Valioso och Sólon
En Puma är född!
2011-05-01
Annandag påsk. Klockan 03.00, föddes Ráns och Sols föl - ett vackert, högbent sto! Vår första Aegidienberger F1 har alltså sett dagens ljus.
Rán klarade sin fölning alldeles utmärkt själv, som vanligt, men vi är naturligtvis glada att vi vakade under natten.
Puma ska hon heta - ett namn som passar henne perfekt. Hon är smidig som en katt, elegant och vacker - och har samma färg - "koppar"rödskäck.
Puma har mycket fina proportioner och har ärvt utseendet både från sin far och sin mor. Det här är så spännande; vi har ju sett några
Aegidienberger i Tyskland som vi har blivit förtjusta i, och nu har vi en egen.
Palmira är högdräktig och ska föla om en dryg månad. Hon har avvänjt Enya själv inför detta, så vi slapp sära på dem. Både Opus och Enya
har vuxit massor och har blivit två vackra, om än något unghästrangliga, personligheter. De är så olika - Enya är mjuk, kelig och stillsam,
medan Opus, som den hingst han är, alltid har något rackartyg på gång. Men de är båda otroligt mysiga hästar; förvånansvärt lätthanterliga
och tillgivna.
Vi har påbörjat inridningen av Playa och hon är nu sadelvan och inlongerad. Mycket trevlig! Rör sig finare ju mer hon går ner i vikt. I
vintras fick hon smeknamnet valrossen, men nu har fläsket börjat rasa av henne. Hon är stor för sin ras och bara 4 år gammal, så hon
behöver lite tid att finna sin balans i rundcorallen.
Sol de Plata är nu kastrerad och allt har gått jättebra. ATG-kliniken i Visby lades ner för ett år sedan vilket har gjort att ön står utan klinik.
Förfärligt förstås, men vi hoppas att någon är motiverad att ta över de befintliga lokalerna och starta upp kliniken igen.
Så kastrationen utfördes istället i Flen. Att det blev just Navestakliniken fanns det ett gott skäl till; i närheten finns Lina Zacha!
Lina tränade Sol och Valioso när hon bodde i Järvsö och vi var så otroligt nöjda över hennes insats att vi gladeligen anlitar henne igen.
Sol står därför hos Lina och tar igen sig efter kastrationen och vidareutbildas därefter. (Lina Zachas hemsida.)
Varför kastrerade vi Sol? Sol var en underbar hingst, på alla tänkbara sätt genomtrevlig, snäll och lätthanterlig. Men han hade svårt med sina betäckningar. Han fick inte till det med stona och detta ledde till frustration från både Sols sida och stonas. Han var alltid en gentleman när det gick bra, men när det inte gjorde det blev han frustrerad och alltför tuff mot sina ston vilket ibland ledde till blodvite. Han blev mager, rastlös och väldigt trött. Att ha hingst ska aldrig vara ett självändamål och vi kände att Sol skulle må så mycket bättre som valack.
Sol har gett oss tre fantastiska avkommor och vi är otroligt nöjda med det här beslutet. Och nu får vi en underbar ridvalack
som kommer att få ett harmoniskt liv i valackflock!
Vi har sett nya bilder på Sólon - Tilveras nu 5-årige son. Han står just nu hos Josefin Hallerby-Häggberg för vidareutbildning. Sólons ägare Annika tar eventuellt med honom till Gotland i sommar på sommarbete - Annika har ett sommarställe i närheten av oss. Det vore ju fantastiskt roligt att få återse Sólon - vi håller honom varmt om hjärtat. Sólon har verkligen utvecklats och blivit en riktig sagohäst! Han har superflotta gångarter och en enorm utstrålning. Hans man räcker långt ner över benen. Hans lillasyster Indra, som är till salu nu, är lika lovande hon. Vi har satt igång och marktränat henne och hon sköter sig utmärkt.
Cathrine
En hel bunt nya bilder nedan!
- Micke och Sol; bilderna tagna i mars.
- Puma!
- Indra, påbörjad markträning
- Sólon. Bilden ägs av Josefin Hallerby-Häggberg
<
